Tysk idealism

Efter en lång tid i akademins djupaste källarhåla har den tyska idealismen åter blivit föremål för nytt intresse och intensiv forskning. Detta har resulterat i en betydligt mer komplex bild av denna intellektuella strömning som dominerade den tyskspråkiga filosofin vid slutet av 1700-talet och några decennier in på 1800-talet. Dess viktigaste teoretiska utgångspunkt utgjordes av Immanuel Kants kritiska filosofi och dess tre främsta företrädare var Johann Gottlieb Fichte, Friedrich Wilhelm Joseph Schelling och Georg Wilhelm Friedrich Hegel. Den nya forskningen har inte bara fördjupat vår förståelse av dessa fyra filosofer utan även lyft fram en mängd andra, mindre kända tänkare som i vissa fall spelade en avgörande roll i idealismens utveckling.

Denna antologi samlar en rad bidrag skrivna av svenska idéhistoriker, filosofer, religionsvetare och litteraturvetare. Här finns fördjupande texter om den tyska idealismens företrädare men även tematiskt inriktade bidrag om exempelvis förhållandet mellan idealismen och romantiken, bildningens mediala förutsättningar, föreställningarna om en ny konstreligion och begreppet senidealism.

Medverkande författare är Anders Bartonek, Jan Olof Bengtsson, Staffan Carlshamre, Tobias Dahlkvist, Sten Dahlstedt, Carl-Göran Heidegren, Thomas Karlsohn, Sven-Eric Liedman, Vesa Oittinen, Mattias Pirholt, Anna-Lena Renqvist, Jayne Svenungsson och Sven-Olov Wallenstein. Bokens redaktörer, Anders Burman och Rebecka Lettevall, är idéhistoriker verksamma vid Södertörns högskola.