Owl of Minerva reviewed Moral, Believing Animals by Christian Smith
Konservativ postmodernism
Smith presenterar här vad jag skulle kalla konservativ postmodernism det vill säga att han delar, mot sitt nekande väl och märke, en del grundläggande postmoderna drag men drar konservativa slutsatser ur dem. Titeln säger egentligen allt, enligt Smiths antropologi är människan som följd av evolutionen eller Gud, han håller båda för möjliga, stadgade så att vi är kapabla till metabegär, dvs begär om våra begär. Det gör att vi är kapabla till moraliskt tänkande och till konstruktionen av personliga och allmänna moraliska ordningar som vi i sin tur inordnar oss i. Dessa moraliska ordningar kan inte finna sin grund utanför dem i empirisk mening utan måste grundas på tro, vi har alltså kommit till titlens andra ord. Vi måste tro på något som grundar vår moraliska ordning, denna tro kan vara såväl religiös som sekulär, men vi kommer inte undan tron. Så långt är jag med Smith ska jag vara …
Smith presenterar här vad jag skulle kalla konservativ postmodernism det vill säga att han delar, mot sitt nekande väl och märke, en del grundläggande postmoderna drag men drar konservativa slutsatser ur dem. Titeln säger egentligen allt, enligt Smiths antropologi är människan som följd av evolutionen eller Gud, han håller båda för möjliga, stadgade så att vi är kapabla till metabegär, dvs begär om våra begär. Det gör att vi är kapabla till moraliskt tänkande och till konstruktionen av personliga och allmänna moraliska ordningar som vi i sin tur inordnar oss i. Dessa moraliska ordningar kan inte finna sin grund utanför dem i empirisk mening utan måste grundas på tro, vi har alltså kommit till titlens andra ord. Vi måste tro på något som grundar vår moraliska ordning, denna tro kan vara såväl religiös som sekulär, men vi kommer inte undan tron. Så långt är jag med Smith ska jag vara ärlig, de konservativa politiska slutsatserna han hintar om är jag mer skeptisk till men de är i min mening inte nödvändiga. Vidare är hans antropologi ofullständig och i full avsaknad av någon historisk dimension, vissa aspekter av den mänskliga naturen må vara fasta men mycket av den är föränderlig och historiskt bestämd snarare än biologiskt. Det sagt bedriver inte Smith någon biologisk reduktionism, han är en stark och tydlig motståndare, men hans antropologi ter sig så ahistorisk att den måste sägas vara biologisk. Slutligen kan jag säga att boken knappast är banbrytande men samtidigt övertygande och pedagogisk.