Reader of most things fiction and non-fiction especially theology and critical theory.
This link opens in a pop-up window
Året er 1976. Syvert Løyning er på vei hjem til kona og de to sønnene etter en jobbreise, da bilen …
Henrik Nor-Hansen har skrevet en roman utenom det vanlige, hvor det midt i beskrivelsen av et menneskes psyke stilles et …
Sankthans 1998 blir en ung mann funnet bevisstløs på Hommersåk. Politiet mistenker blind vold. Det etterlyses vitner i lokalmiljøet. Offeret …
En redegjørelse for reisestipendet 2010 synes umiddelbart å være en selvbiografisk roman, men Henrik Nor-Hansen fikk ikke noe reisestipend i …
The suspicious death of literary critic Roland Barthes in 1980 Paris reveals the secret history …
En otroligt underhållande bok som artar sig som en detektivhistoria bland 1900-talets stora franska intellektuella detta är en kul berg och dalbana men inte så mycket mera. Det finns också en ganska misslyckad metatextuell vändning men den är inte så störande att det gör något.
Hegels Föreläsningar om estetiken utgör ett storslaget försök att tänka samman filosofin, historien och konsten …
Jag är inte längre lika övertygad om det hegelianska projektet som jag var förra gången jag läste texten. På det sättet så är jag inte längre övertygad om att Hegels estetik är särskilt relevant för vår tid. Den präglas av en stark fetischisering av det abstrakta som jag uppfattar som missriktad. Att konsten inlemmas i världsandens process gör att den får en tydlig riktning och förlorar sin autonomi. Jag tror att det är just i konstens autonomi som den blir mest meningsfull. Samtidigt är detta en bra introduktion till Hegel, den är förhållandevis lättläst (åtminstone jämfört med Fenomenologin) och gör att man får åtminstone grundläggande förståelse av Hegels dialektiska tillvägagångssätt och förstår att det inte rör sig om motsatsernas spel utan om begreppens, andens och världshistoriens självutveckling.
"Sen december -14 sover jag alltså ständigt i detta förfärliga larm. Jag drog på mig …
Detta är min första bekantskap med Céline som jag ämnat läsa i flera år men jag måste säga att jag blev besviken. Visst är den inledande skildringen av kriget grym, i dubbel bemärkelse, och skildringen av livet på fältlasarettet är övertygande på många plan men han greppar inte tag i mig på samma sätt som Remarque eller Jünger gjorde. Dessutom blir det tröttsamt med de pubertala fantasierna som ständigt upptar huvudpersonen även om de må vara realistiska. Ska nog ge Céline en andra chans men är inte övertygad av detta första möte.
"Smith suggests that human beings have a peculiar set of capacities and proclivities that distinguishes them significantly from other animals …
"Smith suggests that human beings have a peculiar set of capacities and proclivities that distinguishes …
Smith presenterar här vad jag skulle kalla konservativ postmodernism det vill säga att han delar, mot sitt nekande väl och märke, en del grundläggande postmoderna drag men drar konservativa slutsatser ur dem. Titeln säger egentligen allt, enligt Smiths antropologi är människan som följd av evolutionen eller Gud, han håller båda för möjliga, stadgade så att vi är kapabla till metabegär, dvs begär om våra begär. Det gör att vi är kapabla till moraliskt tänkande och till konstruktionen av personliga och allmänna moraliska ordningar som vi i sin tur inordnar oss i. Dessa moraliska ordningar kan inte finna sin grund utanför dem i empirisk mening utan måste grundas på tro, vi har alltså kommit till titlens andra ord. Vi måste tro på något som grundar vår moraliska ordning, denna tro kan vara såväl religiös som sekulär, men vi kommer inte undan tron. Så långt är jag med Smith ska jag vara …
Smith presenterar här vad jag skulle kalla konservativ postmodernism det vill säga att han delar, mot sitt nekande väl och märke, en del grundläggande postmoderna drag men drar konservativa slutsatser ur dem. Titeln säger egentligen allt, enligt Smiths antropologi är människan som följd av evolutionen eller Gud, han håller båda för möjliga, stadgade så att vi är kapabla till metabegär, dvs begär om våra begär. Det gör att vi är kapabla till moraliskt tänkande och till konstruktionen av personliga och allmänna moraliska ordningar som vi i sin tur inordnar oss i. Dessa moraliska ordningar kan inte finna sin grund utanför dem i empirisk mening utan måste grundas på tro, vi har alltså kommit till titlens andra ord. Vi måste tro på något som grundar vår moraliska ordning, denna tro kan vara såväl religiös som sekulär, men vi kommer inte undan tron. Så långt är jag med Smith ska jag vara ärlig, de konservativa politiska slutsatserna han hintar om är jag mer skeptisk till men de är i min mening inte nödvändiga. Vidare är hans antropologi ofullständig och i full avsaknad av någon historisk dimension, vissa aspekter av den mänskliga naturen må vara fasta men mycket av den är föränderlig och historiskt bestämd snarare än biologiskt. Det sagt bedriver inte Smith någon biologisk reduktionism, han är en stark och tydlig motståndare, men hans antropologi ter sig så ahistorisk att den måste sägas vara biologisk. Slutligen kan jag säga att boken knappast är banbrytande men samtidigt övertygande och pedagogisk.
Emelie och hennes pappa är på väg till sin stuga någonstans i Sverige när de …
Content warning milda spoilers
Det var länge sedan jag läste en spänningsroman, det är kanske en genre jag egentligen växt ifrån. Nå ja, jag läser ju med glädje fantastik så spänningsromaner får väl gå det också. Boken är kanske lite väl "on the nose" ibland med referenser eller tom direkta citat från vårt verkliga Sverige och en kanske lite för idyllisk skildring av frizonen. Det sagt så finns det kusliga likheter med det sverige som skildras i boken och vårt eget med fascisternas frammarsch, hatet och våldet. Bokens huvudkaraktär är någon slags supermänniska men det motiveras tillräckligt för att det går att acceptera. Som slutkläm får jag säga att det är ett habilt och underhållande hantverk som rekommenderas för den som vill ha lättsam läsning och en spänningsroman från vänster.
Jag har anledningar jag inte tänker gå in på har blivit intresserad av autism. Samtidigt är jag helt ointresserad av självhjälpslitteratur, banal autofiktion eller övertydliga texter som "förklarar" autism i skönlitterär form. Därför tänkte jag att Stig Larssons Autisterna skulle vara perfekt, en politiskt inkorrekt och litterärt högstående skildring av autistiska subjekt. Utifrån den ingången är boken ett fullständigt misslyckande, autister nämns bara i förbipasserande. Då kan ju någon invända att karaktären eller karaktärerna som skildras i boken på något sätt är autistiska subjekt, men den dissonans de erfar gentemot världen verkar inte så präglad av det autistiska. Snarare är det i klassisk postmodern tappning det schitzoida, splittrade, opolitilitliga och hallucinerade subjektet som står i centrum. Detta inte som någon avart utan som symptomatisk för det postmoderna tillståndet. På så sätt är boken mycket framgångsrik och läsvärd men titeln förblir endast ett lockord snarare än en sanningsutsaga om texten, även …
Jag har anledningar jag inte tänker gå in på har blivit intresserad av autism. Samtidigt är jag helt ointresserad av självhjälpslitteratur, banal autofiktion eller övertydliga texter som "förklarar" autism i skönlitterär form. Därför tänkte jag att Stig Larssons Autisterna skulle vara perfekt, en politiskt inkorrekt och litterärt högstående skildring av autistiska subjekt. Utifrån den ingången är boken ett fullständigt misslyckande, autister nämns bara i förbipasserande. Då kan ju någon invända att karaktären eller karaktärerna som skildras i boken på något sätt är autistiska subjekt, men den dissonans de erfar gentemot världen verkar inte så präglad av det autistiska. Snarare är det i klassisk postmodern tappning det schitzoida, splittrade, opolitilitliga och hallucinerade subjektet som står i centrum. Detta inte som någon avart utan som symptomatisk för det postmoderna tillståndet. På så sätt är boken mycket framgångsrik och läsvärd men titeln förblir endast ett lockord snarare än en sanningsutsaga om texten, även detta i klassisk postmodern tappning.
A new Marxist theory of the abstract and impersonal forms of power in capitalism
Despite …
Maus bok är en av de bästa jag läst på ämnet marxologi men urskiljer sig genom sin förmåga att göra kritiken av den politiska ekonomin så politisk relevant. Han tar sig elegant an debatter om makt, feminism, logistik och kriser mm. och demonstrerar den marxka analysens relevans men också dess begränsning. Den hamnar utan problem in på min lista över måsten när det kommer till politisk filosofi.
Jag har också skrivit ett längre inlägg om boken på min blogg minervas-uggla.fritext.org/posts/1_mute_compulsion
Aside from the fact that they are brothers, Peter and Ivan Koubek seem to have …
Helt okej lite mer avancerad romans (eller tantsnusk som jag kallar det. Det störiga är dock det påtvingade lyckliga slutet som gör att all subversiv potential undergrävs. Dessutom var den lite för lång för att bara lättsam underhållning.
Svenska kyrkans bekännelse är enligt kyrkoordningen ”förklarad och kommenterad” i Konkordiebokens texter. Men vad står …
En bra genomgång av de Lutherska bekännelseskrifternas centrala innehåll och ståndpunkt. En historisk teologisk kontext ges till skrifternas ställningstagande och eventuella tvetydigheter ges utrymme. Man kanske kunde invända att boken är partisk men detta fann jag snarare uppfriskande.