Med cirka 4 sidor anteckningar har jag kommit till slutsatsen som följande. Det finns verkligen inte en enskild situation där ätstörning som sjukdom är den andra lik då själva känslan är komplicerad när det kommer och går. Med det ultimata målet att förstå vad, varför och anledningen något händer, där svaret blir bubbligt samt livet kommer mellan. Det närmaste ett svar som går att komma är kärlek. Villkorslös, oändlig kärlek. Men som vanligt när det här kommer på tal blir jag tystlåten och överväldigad. Tack och lov att den här boken existerar som benar upp situationer och känslor för att få uppleva "distansen" att se sig själv från ett annat perspektiv utifrån. Även om en själv inte är redo att uppleva detta själv.