Hur står du upp mot en fiende som inte ens går att konceptualisera? Där enorm empati skall balanseras med att stå på sig från utomstående och en själv. Hur känns det? Är det logiskt? Vad är rätt i detta nu? Hur hade andra reagerat? Är det oresonabelt? Varför går det enkelt åt ett håll men inte åt andra?

Den här boken kan ni vara stolta över. Är imponerad över hur bra stunder har fått dokumenterats och återupplevts på ett autentiskt sätt.

Tack enormt för att du och ni delat med er av detta. Det kräver ett stort mod.