Review of 'Learning to die in the Anthropocene : reflections on the end of a civilization' on 'Goodreads'
3 stars
Det finns knappast något hopp, undergången har blivit ett empiriskt faktum. Många vänder sig fortfarande till naturvetenskapen och tekniken för hopp. Där den första redan har talat, talat om en dödsdom: självpåförd, långsam och pågående utan någon förmåga att ge lösningar utom vaga fantasier om sanningens styrka. Den andra, den vi ständigt vänder oss mot som lösningen, tekniken, ovilliga att se att det är den som försatt oss i denna kris. Tekniken och den kapitalistiska moderniteten, eller kanske moderniteten i allmänhet, denna kraft av som strävar efter ständig expansion en expansion som krävt många offer, men störst av dem alla framtiden.
Scranton gör den korrekta iakttagelsen, det är i humanismen och religionen vi kan hitta vår väg framåt. Genom att återvända till vår arts storhet, våra berättelse, sagor, tankar och myter där kan vi hitta hopp. Att lära oss att dö, att bli tillfreds med detta, inte som individer utan …
Det finns knappast något hopp, undergången har blivit ett empiriskt faktum. Många vänder sig fortfarande till naturvetenskapen och tekniken för hopp. Där den första redan har talat, talat om en dödsdom: självpåförd, långsam och pågående utan någon förmåga att ge lösningar utom vaga fantasier om sanningens styrka. Den andra, den vi ständigt vänder oss mot som lösningen, tekniken, ovilliga att se att det är den som försatt oss i denna kris. Tekniken och den kapitalistiska moderniteten, eller kanske moderniteten i allmänhet, denna kraft av som strävar efter ständig expansion en expansion som krävt många offer, men störst av dem alla framtiden.
Scranton gör den korrekta iakttagelsen, det är i humanismen och religionen vi kan hitta vår väg framåt. Genom att återvända till vår arts storhet, våra berättelse, sagor, tankar och myter där kan vi hitta hopp. Att lära oss att dö, att bli tillfreds med detta, inte som individer utan som civilisation är vägen ut. Om vi erkänner att vi redan är döda, att vårt samhälle måste gå under, finns det hopp i att skapa ett nytt samhälle, ett samhälle som inte kräver samma blodsoffer. Vi kan som alltid citera Zizek: världen har förändrats alldeles förmycket, nu är det dags att förstå.
