Jag letade efter fantasi och sci-fi på svenska, och detta ledde mig till Falsksken. Jag har svenska som tredjespråk och har inte mitt ursprung i norgen, så jag är inte särkskild insatt i svensk folktro. Men ändå var premissen lockande.
Det första kapitlet fängslade mig, men det tog många försök innan jag lyckades gå förbi den första fjärdedelen. Innan jag kunde få en sammanhängande bild av världen, var detaljerna svårtlästa, som pusselbitar som inte passade ihop. När bilden började bli begripplig, kunde jag inte lägga boken ifrån mig. I backspegeln, uppskattar jag att författaren inte daltar med mig. Utmaningen var värd besväret. Berättelsen är mörk, oförutsägbar och spännande.
Språket var väl använt, men vissa dialoger och beskrivningar av inre tankar kändes lite klumpiga, i synnerhet för Jarmo och Anlott. Däremot var karaktärerna i sig komplexa och intressanta. Det var otroligt svårt att veta vem man skulle heja på, vilket var en av de starkaste delar av boken. Nästan alla karaktärer var härligt gråa *.
Tempon ökade till ett obehagligt spännande slut. Jag är helt nöjd. Allt hanterades på ett snyggt sätt. Om jag tolkar slutet rätt så har vi alla ingredienser för att föreställa oss vad som hände och vad som kommer att hända **.
Jag ser fram emot att läsa mer av Sara Engström.
=== Spoilers ahead ===
* förutom Larik, som inte hade någon chans. :( ** Patient-noll pojken vid slutet. Kerstin, det gick inte att undkomma ödet trots allt.
