Detta är den fjärde boken i Le Guins s.k. Hain-cykel jag läst. Det är inte en serie där berättelserna följer på varandra, utan cykeln med bland annat Hain som företeelse hänger mer ihop med vissa gemensamma drag och kan nog läsas i vilken ordning som helst.

The Left Hand of Darkness är i mitt tycke inte riktigt lika fängslande som hennes tidigare skrivna verk. Inte desto mindre en mycket stark trea. Planeten Gethen (eller Winter som folk från andra planeter inom Ekumen kallar den) beskrivs väl i sin, vädret och känslan av snö och is. Man kan känna att det är kallt. Lite väl långa resor på planeten. Som i de tidigare utgivna Hain-böckerna är sådant som främlingskap, möten, missförstånd och förståelse bärande teman.

En oftast uppmärksammad del i berättelsen handlar om genus och kön. Och det är helt klart trevligt att det handlar om en, trots allt i relation till historia och samhällsutveckling, ganska tidigt utgiven bok som utmanar vissa förlegade föreställningar om manligt och kvinnligt. Som sådant är det fint. Bra. Det gör däremellan inte berättelsen, i sig, så väldigt mycket bättre eller sämre i mitt tycke. Hennes allra först utgivna bok, Rocannon's World, innehåller inte sådant, men är likväl ännu mer spännande än denna.

Hursomhelst är det en bra berättelse, helt klart läsvärd och kan rekommenderas.