User Profile

När jag plockade denna ur bokhyllan så tänkte jag Ådalen. Men boken handlar mer om hur huvudpersonen får leva i ett fruktansvärt äktenskap med sexuella övergrepp. Inklusive oro för dottern. Huvudkaraktärens ganska strängt kristna uppfostran gör att skilsmässa är uteslutet. Hennes svårigheter, tankar, livsval utgör bokens stomme. Välskriven.

@ejnro@books.babb.no Ja, håller med. Att aborträtten är central är ju heller inte bara en historisk lärdom, utan tyvärr dagsaktuellt i många länder idag.

Hursomhelst, så tycker jag man blir engagerad i boken redan från första sidan. Ingen startsträcka som det är med vissa böcker.

Välskriven och engagerande, samtidigt lättläst. Man känner omedelbart med den unga Annie Ernaux. Utöver de oerhörda umbäranden som beskrivs - den tiden då det var illegalt med abort, svårigheter att både hemlighålla och att desperat försöka hitta lösningar - så är det reflektioner över skrivandet och minnen överhuvudtaget.

Första gången läst i augusti 2023.

Författaren skriver i förord att hon själv haft erfarenheter av, och kämpat med följderna av, självmordsförsök tidigare i livet.

Självmord är någonting som förekommer i boken.

Man fattar sympati för huvudkaraktären Iskat Akaris, åtminstone till stor del, och trovärdiga möjliga nackdelar hos jedier presenteras genom berättelsen, samtidigt som sither inte ges fördelar i jämförelse. En av flera Stjärnornas krig-böcker som faktiskt är bra.

Jättefin. Humoristisk, sorglig, intressant.

Nej. Den är för tråkig. Jan Guillou blir självbiografisk med Erik Ponti som mantel. Klagar över diverse andra kända personer som han ogillar, exempelvis Erik Fichtelius och Janne Josefsson. Inklämt i klagandet är det ett sorts äventyr tillsammans med Carl Hamilton. Både Erik Ponti (Jan Guillou) och Carl Hamilton är gamla, reflekterar över det.

När det gäller Jan Guillou vill jag ha en sedvanlig Hamilton-tjosan, det klassiska. Alternativt Arn-grejen. Förstår inte de positiva recensionerna i Expressen, Aftonbladet, DN. Det är inte en etta i betyg, för det förekommer några fåtal intressanta grejer, men inte långt därifrån. Jisses vilken långtråkig läsning.

For eit verk! Eg har sett filmen, så eg hugsa delar av krimplottet, men sjølve krimmen er berre ein liten del av boka. Du blir kasta inn i eit munkekloster i mellomalderen, med dei intrigar og teologiske kranglar som foregår der. Dette er ei vanskeleg verd å ha kontroll på, men boka klarer fint å manøvrere lesaren gjennom den eine konflikten etter den andre. Og ikkje minst er det ei hylling av bokverda i seg sjølv.

Som vanligt med Lars Kepler är det både ohyggligt och spännande. Intressant med återblickar kring skurken Jurek Walter.

Omläsning slutförd idag. En riktigt bladvändare. Kul att författaren är så förtrogen med diverse kyrkliga latinska uttryck och hennes kunskaper om kyrkliga detaljer, ritualer med mera i allmänhet.

En himla fin feelgood. Vissa bitar är möjligen lite förutsägbara feelgood-troper, men det förtar inte värdet, utan är mer som kan förväntas av genren. Historien om nazism och judar som flyr från Danmark över Öresund, dåtid och nutid, skapar en intressant inramning. Bortsett det fina relationer och starka känslor, bra karaktärsbeskrivningar.

Klart läsvärt om hur Ottilia, chefen på Grand Hôtel och flera andra kvinnor som arbetar där kämpar och ser på världen. Fascinerande inblick i hotellvärlden och Sverige i början av 1900-talet dessutom. En stark trea.

En oerhörd berättelse om hur de två flickorna som boken kretsar kring kan trotsa, finna varandra och sig själva i det hyckleri och förtryck som var fascismens Italien.