User Profile

Omläsning, många år sedan jag läste böckerna i A Song of Ice and Fire. Det som slår mig tydligare idag är hur TV-serien avviker från böckerna, karaktärer gör annorlunda saker m.m. Det tycker jag är lite synd, annars hade man bättre kunnat "fortsätta" när A Dance with Dragons slutar någon gång i slutet av säsong 5 i TV-serien, men det är tyvärr inte riktigt möjligt när handlingen är så annorlunda.

Som tur är är böckerna, inklusive denna, av Timothy Zahn, en komplex och intressant skildring av Thrawn. Och har därför ingenting med TV-kalkonen "Ahsoka" att göra. Tv-grejen något helt annat, bygger tydligen på en animerad barn-serie. Svårt att hitta en större kontrast mellan filmatisering och bok/böcker.

Hur annorlunda kan andra liv i universum vara och hur kan man förstå sig själv och andra? Temat i sig finns hos andra författare också, som exempelvis i Sue Burkes Semiosis-duologi. Variationen och möjliga gränser för fantasin gör däremot att sådana ämnen aldrig riktigt kan uttömas. Utöver detta främmande artefakter och nervpirrande action. En fortsättning blir en given läsning.

Väldans trevlig. Att följa Iskat Akaris från början till slutet var en intressant och spännande resa.

Spännande. Ganska välskriven, något som kan variera mycket mellan skilda Stjärnornas krig-författare. Såväl berättelse som karaktärer som jag fastnade för.

Den avslutande delen av Kontrahenterna. Lättläst spänning, intressanta levnadsöden.

En sorts Covid19 2.0 i framtiden. Oerhört mycket värre. Det blir för dystert. Folk sörjer, är ensamma och deppiga. De delarna/kapitlen jag gillar är inte många, när det äntligen är lite i rymden och lite fascinerande fantasi. Många recensenter lyfter fram "det genreöverskridande" som ett stort plus i kanten. Jag tycker inte att det funkar så bra, utan hade hellre läst någon lite mer renodlad science fiction.

Andra och avslutande delen i Monk and Robot-duologin. Lika fin som första, en vänlig framtid.

En ljus framtidsvision med vänliga karaktärer. Välbehövlig kontrast till de annars så vanligt förekommande dystopiska tankarna inom genren. Precis som med Wayfarers-tetralogin skriver Becky Chambers mästerligt även här.

Så himla fin. En värdig avslutning på en suverän bokserie.

Fortfarande en femma, men inte riktigt lika bra som de två föregående. Huvudanledningen: Jag är inte lika förtjust i de parallella berättelserna där varje kapitel ägnas en specifik karaktär. Men som sagt, mästerlig som de andra i Wayfarer-serien ändå.