Sverige. Läsare av allt möjligt skönlitterärt, allt från s.k. klassiker (t.ex. Moa Martinson) till rymdopera, deckare och allt annat möjligt som jag uppskattar. Tre av mina ganska många favoriter är engelskspråkiga (finns inte i översättning till svenska, märkligt nog) The Mandibles av Lionel Shriver, den s.k. Mia-trilogin (Mor gifter sig etc.) av Moa Martinson och Sun Eater-serien av Christopher Ruocchio.
Året är 1906. Sextonåriga Mia står på egna ben och har fått arbete som barnpiga …
Kungens rosor
5 stars
En fantastisk avslutning på Mia-trilogin. Tycker bäst om denna, där Mia blivit tonåring och kommer ut i arbetslivet, hennes tankar om livet. Finns också en [nästan helt platonsk, bortsett några kyssar] lesbisk berättelse. Något som kanske var ovanligt när verket publicerades 1939? Kök, arbete, gator, och som i tidigare delarna den fint och starkt beskrivna relationen mellan Mia och hennes mamma Hedvig. Prostgården och relationerna där. Strejkande och strejkbrytare. Ett mästerverk.
Mor gifter sig och Mia kan inte alls förstå vad det ska vara bra för. …
Mor gifter sig
5 stars
En sann klassiker och högst välförtjänt så. Barnperspektivet från berättarjaget griper tag i mig som läsare, än mer så när jag tänker på den självbiografiska ansatsen. Det är också ett viktigt tidsdokument i skönlitterär form, hur fattigdom och liv sett ut i Sverige.
Sara Lidmans stora epos Jernbanan handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin …
Över 700 sidor, tre böcker i ett. Vilket bara är trevligt när det är någonting man verkligen tycker om att läsa.
Den här samlingsvolymen är däremot, tyvärr, för tråkig. Det händer nästan ingenting som riktigt berör mig. I någonting man tycker om att läsa, går många sidor snabbt, den här boken tog long tid att läsa.
Jag är glad att jag läst Sara Lidman. En känd författare. Fast jag kommer inte läsa något mer av henne. "n'Didrik", "a'CatarinaMor", "Häst'n", hur de tar sig till kyrkan "nea Plass'n". Det är för händelsefattigt, för meningslöst, för träigt, för tråkigt.
Statarna I, först publicerad 1936. Just min utgåva i bokhyllan 1938, märkligt nog en upplaga som inte finns tillgänglig i Libris. Det finns också novellsamlingen Statarna II, som jag inte läst.
Det är tidvis gripande, ilskan man kan känna över både den faktiska fattigdomen och den internaliserade underdånigheten. Vanan att bli bestämd över i allt.
Därför också intressant och livgivande med beskrivningarna över de första stapplande försöken att organisera sig. Lantarbetareförbundet. Där det först finns en rädsla och skepsis: "Ska jag betala för detta? Vad ska godsherren säga?".
De första Folkets hus. Som byggs av statarna själva. För egna pengar. Hårt arbete. De första striderna, att växa i självförtroende. Barn. Vuxna. Hur de försöker få ihop sina liv.
Tyvärr är de lite för många noveller. För tematiken upprepas, det blir ibland lite som att läsa samma sak flera gånger. Känslan att det är för mycket att läsa på det sättet, …
Statarna I, först publicerad 1936. Just min utgåva i bokhyllan 1938, märkligt nog en upplaga som inte finns tillgänglig i Libris. Det finns också novellsamlingen Statarna II, som jag inte läst.
Det är tidvis gripande, ilskan man kan känna över både den faktiska fattigdomen och den internaliserade underdånigheten. Vanan att bli bestämd över i allt.
Därför också intressant och livgivande med beskrivningarna över de första stapplande försöken att organisera sig. Lantarbetareförbundet. Där det först finns en rädsla och skepsis: "Ska jag betala för detta? Vad ska godsherren säga?".
De första Folkets hus. Som byggs av statarna själva. För egna pengar. Hårt arbete. De första striderna, att växa i självförtroende. Barn. Vuxna. Hur de försöker få ihop sina liv.
Tyvärr är de lite för många noveller. För tematiken upprepas, det blir ibland lite som att läsa samma sak flera gånger. Känslan att det är för mycket att läsa på det sättet, för många sidor. Inte alls rent fysiskt att för tjock bok, utan just upprepningarna. Om bara vore några stycken noveller så hade Statarna fått ett högre betyg av mig. Ändå en stark trea, på gränsen till fyra.
(Läste ut för länge sedan, en bok som inte följde med i mina importer från Goodreads som jag kommer att avsluta till förmån för Bookwyrm.)
Human survival hinges on an bizarre alliance in Semiosis, a character driven science fiction novel …
Läste för länge sedan, en av dom som inte följde med i min Goodreads-importering. Duologin är otroligt fascinerande med ett intressant fokus på språk och kommunikation bortom det väntade. Kreativt och spännande.
Elin går på Waldorfskola men blir förflyttad efter att hon skrivit en högerextremistisk uppsats. Istället …
Starkt om unga människors utsatthet
5 stars
Daniel och Micke och Johanna som blir utsatta för invandrargäng, misshandlade, rånade, Johanna våldtagen, och vuxenvärlden blundar, slätar över och utövar gaslightning. I
synnerhet lärare och rektor. Väldigt stark berättelse.
Arbetarbarn och deras föräldrar. Elin, högerradikala, och Antonio, vänsterradikal, funderar, hittar saker de ogillar med sina respektive rörelser.
En välfärd och en arbetsmarknad som krackelerar, hur våldsamt och utsatt det kan bli för unga i ett sådant samhälle. Men också vänskap, omtanke och kärlek bland de unga, blir lite hopp i det dystra. En fantastisk och gripande skildring i ett samhälle utan tillräckliga samhällsvisioner, utan tillräcklig sammanhållning, utan tillräcklig välfärd, utan tillräcklig värdighet.
Review of 'Disquiet Gods : The Sun Eater' on 'Goodreads'
5 stars
Böcker som jag följt sedan 2019 (2018 publicerades första, Empire of Silence). Väntat på när nästa ska komma. Inte läst andra böcker på samma sätt, väntar på nästa del, de som varit olika delar (exempelvis Frank Herberts Dune -hexalogi) har varit publicerade för länge sedan och redan tillgängliga.
Just den här var väldans kristen till temat, nästan explicit ibland, om än med diverse omskrivningar enligt Sun Eater-universumets mytologiska inramning. Hursomhelst spännande som vanligt. Ett till ska skrivas, sjunde delen som ska vara den avslutande. Jag tror att jag efter den är ganska "mätt" och kommer sannolikt inte läsa kringberättelser i anslutning till the Sun Eater som getts ut (The Demons of Arae, War Stories, Daughter of Swords m.fl.).
En sommernatt i 1953 så Harry Martinson et klart bilde av Andromedagalaksen i sitt romskip. …
Review of 'Aniara' on 'Goodreads'
3 stars
Jisses. Dystert värre. Deppigt, deppigt. Måste nog ändå säga att jag tycker det är lite drygt att allt är på vers, blir lite pretto. Fast samtidigt välskriven och det aldrig sinande dystra mörkret är ganska stämningsfullt, så blir ändå en trea.
Jag gillar sci-fi- och rymdopera överlag annars, så det känns bra att ha läst en av klassikerna i genren. Fast skulle nog säga att när det gäller klassiker så är Ursula Le Guin ungefär en miljon gånger bättre. Av Harry Martinson rekommenderar jag hellre mästerliga Nässlorna blomma.
