User Profile

Är integration bara en modern fantasi? Är ens ”identitet” något abstrakt, som med tillräckligt hård och ärlig arbetsinsats kan förvandlas till vad som helst, eller orsakar vi oss själva bara meningslöst lidande när vi spenderar stora delar av våra liv att passa in istället för att ta åt oss sanningen att den hand vi fått är den enda vi kan spela?

”Territoriella anspråk” är en mörk, humoristisk tesroman som inte lämnar något tvivel om att svaret bör vara det senare. Det är en bok som påminner en del om Houellebecqs debutroman ”Konkurrens till döds”, och som enligt mig kanske också överträffar den.

Det är lätt att påstå att denna bok, precis som allt Houellebecq någonsin skrivit, framförallt riktar sig till vita män i 30-årsåldern, eftersom boken definitivt är ”grabbig” i stora delar. Jag vill ändå påstå att detta inte förminskar tesen som boken försöker driva.

Att problematisera var gränsen går när det kommer till möjligheten, och önskvärdheten, att uppnå den mytomspunna ”integrationen”, lika flyktig och diffus som nirvana eller den kristna frälsningen, är en brännhet fråga för en betydligt bredare skara, och även om frågan kommer från en asexuell, alkoholiserad, manlig ”expat” tycker jag att den kan landa i många fler: Varför vägrar du vara dig själv?

Assimileringens stig avslutas utan triumf i ett becksvart mörker, en konsumerande apati. Vänd om innan det är för sent.