Han hade vad man skulle kunna kalla "känsla för likheter", ett extra sinne, ett ömtåligt och lidande sinne, som band samman tingen sinsemellan med tusentals länkar, som skapade släktskap mellan träden, som spann en imaginär telegraftråd mellan hans själ och de otröstliga tornen.

Det var bakgrunden till att han hade valt Brygge, Brygge, som havet hade dragit sig undan, likt en stor lycka som försvinner.

— Brygge-den-Döda by Georges Rodenbach (Page 81)