Detta är en bok som är baserad på verkliga händelser. Trots det har jag oerhört svårt att kunna säga att det finns något märkbart av värde i den, vilket tar emot: Haag saknar verkligen en naturlig och en inövad förmåga att skriva, vilket färgar av sig på allt. Ännu värre är att hon, mitt i sina sorgebeskrivningar, slänger ur sig floskler och ord som faktiskt bara beskriver händelser, men som egentligen inte frammanar riktig empati.

Det är oerhört orättvist, men jämför den här boken med någon annan misärbok som har att göra med otrohet och sorg, exempelvis Bodil Malmstens "Det här är hjärtat", som verkligen behandlar sorg. Med ett par meningar lyckas Malmsten dela läsarens hjärta och få vem som helst att fatta att det handlar om en beskrivning från hjärtat, från hjärnan och som verkligen blir stor konst till sist.

Jag kräver verkligen inte stor konst av Haag, men jag hade inga som helst förväntningar när jag började läsa boken. Den är däremot fylld av floskler, en sidoberättelse om att resa till Sveriges norra delar och en flamsighet som totalt förstör alla möjligheter boken har till att beröra. Dessutom är all dialog och alla situationsbeskrivningar förpestade av en oförmåga att berätta vad karaktärerna upplever och känner, och i stället ytligheter som borde beröra, men som inte gör det.

I pocketupplagan spenderas hela fem sidor på slutet till "Pressröster". Där skriver Jens Liljestrand från Expressen att detta är "Lena Andersson för chicklit-publiken", vilket är att totalt förkasta alla som läser "chicklit", Lena Anderssons oerhört välskrivna och innehållsrika böcker (samt hennes läsare) och att lyckas recensera något lika väl som Haag skriver.

Alla som någonsin har upplevt otrohet och/eller sorg känner igen sig något i den här boken, men det betyder verkligen inte att en upplever det med Haag.

Läs Malmsten, Andersson, Michel de Montaigne...vad som helst förutom detta, som borde ha varit en fackla, som hade kunnat vara ett ljus i mörkret, men faktiskt bara är som att hitta en fjärrkontroll som en försöker använda om och om igen, innan en upptäcker att batterierna inte bara är slut, utan har läckt sönder hela apparaturen.