Paperback, 188 pages
Swedish, svenska, svensk language
Published 2012 by Bonnier Pocket.
"Vi tror att det räcker med att överlämna åt politikerna att klara en del praktiska samlevnadsdetaljer. Men vi måste alla känna vår meddelaktighet i världssituationen. Vi måste uppleva vårt medlemskap i kosmos och vår medansvarighet när förstörelsen släpps lös." Harry Martinson, 1957 Aniara , Harry Martinsons stora rymdepos, är på en gång en förtvivlans varning i kärnvapnens och de ekologiska hotens tid och det kanske fulltonigaste uttrycket för Martinsons livslånga projekt att visa oss människans försök att se sig själv och sin roll i skapelsen. Aniara publicerades första gången 1956 och fick ett storartat mottagande. Men kanske är det först idag som rymdeposet fullt ut framstår som ett av vår tids konstnärligt och intellektuellt mest utmanande verk.
Dette var kult! Spanande forteljingsform. Eg plukka opp denne fordi eg hadde tankar om å skrive noko liknande sjølv, og dei tankane les i beste velgåande.
Lurar på å leite etter ei oversatt versjon av denne. Det var vanskelegare enn eg trudde å følgje med på svensk.
Aniara var som väntat ett episkt verk. Vi får följa människornas färd genom rymden mot lyran. Här är människorna fångade med sina egna värsta fiender, sig själv och evigheten. Vad gör vi när vi inser att vi står i en sarkofag på väg mot oändligheten, att vi måste handskas med varandra och detta oemotsägliga faktum. I Martinssons epik får vi en inblick i detta, kvalen med sig själv, nya religioner och kulter, härskare som vägrar inse att de inte längre besitter någon makt. Det låter kanske märkligt att säga, men vi måste kanske inse att vi liksom Martinssons mima är fångade på ett oändlighetens rymdskepp på väg mot vår egen säkra död, först då kanske vi kan göra något åt vårt predikament.
