Dette var kult! Spanande forteljingsform. Eg plukka opp denne fordi eg hadde tankar om Ä skrive noko liknande sjÞlv, og dei tankane les i beste velgÄande.
Lurar pÄ Ä leite etter ei oversatt versjon av denne. Det var vanskelegare enn eg trudde Ä fÞlgje med pÄ svensk.
Aniara var som vÀntat ett episkt verk. Vi fÄr följa mÀnniskornas fÀrd genom rymden mot lyran. HÀr Àr mÀnniskorna fÄngade med sina egna vÀrsta fiender, sig sjÀlv och evigheten. Vad gör vi nÀr vi inser att vi stÄr i en sarkofag pÄ vÀg mot oÀndligheten, att vi mÄste handskas med varandra och detta oemotsÀgliga faktum. I Martinssons epik fÄr vi en inblick i detta, kvalen med sig sjÀlv, nya religioner och kulter, hÀrskare som vÀgrar inse att de inte lÀngre besitter nÄgon makt. Det lÄter kanske mÀrkligt att sÀga, men vi mÄste kanske inse att vi liksom Martinssons mima Àr fÄngade pÄ ett oÀndlighetens rymdskepp pÄ vÀg mot vÄr egen sÀkra död, först dÄ kanske vi kan göra nÄgot Ät vÄrt predikament.
