Min kamp 2 (Min kamp #2)

Den andra boken i Min kamp sviten är bättre än den första. Om det är bra litteratur vet jag inte, den är knappast intressant i ordets gängse bemärkelse. Samtidigt är den gripande och fängslande på ett för mig ovant sätt. Kanske är det igenkännandet, normannen i Sverige, den bittra mannen, den ständiga protestantiska plikten och ångesten. Rädslan för att bli det man hatat, rädslan för att göra fel och för att vara otillräcklig. I sitt anekdotiska sätt att skriva på kan Knausgård fånga aspekter av livet, tanken, mänskligheten på sätt som framstår som mer äkta.

I had trouble getting warmed up with this one, but at a certain point I found myself fully immersed again, just as in his first of My Struggle. Some of this difficulty may have been due to translation -- the parts about late teen struggles with romance and the dialogue felt jilted and overly dramatic -- but by the time I got to his wife's first birth, I was deeply hooked, and it stays strong from there. There a moments of sublimity, where it becomes clear that he is writing about writing this book.