User Profile

Hur ser en implementation i biologisk mångfald ut? En fantastisk berättelse från historien och hur ett sådant projekt kan påbörjas. Läsvärt! Fort går det också.

Inte riktigt vad jag förväntade mig. Skriven med den teknikoptimism som präglade 2010-talet. Intressant läsning!

Vem kunde tro att en sån här bok gör en så glad efter ha läst den? Boken är verkligen skriven på ett sätt som nästan går att läsa den nerifrån och upp om det så behövs för att hålla fokus.

Fördelen med vårdval är att alla får välja. Nackdelen är att alla försökt optimisera sin bit av arbetet och patienten kastas runt. Det viktigaste denna bok handlar om är att vårdvalet har ett slutmål att 100% valfrihet. Och valfrihet innebär privata kliniker. Privata kliniker är inte dåligt. Men när länder som Danmark och Norge har implementerat detta så är det kontrollerat. Sjukvård är en sån grej man kan använda i oändlighet. Då krävs det effektivitet och att incitamenten är rätt justerade.

Med cirka 4 sidor anteckningar har jag kommit till slutsatsen som följande. Det finns verkligen inte en enskild situation där ätstörning som sjukdom är den andra lik då själva känslan är komplicerad när det kommer och går. Med det ultimata målet att förstå vad, varför och anledningen något händer, där svaret blir bubbligt samt livet kommer mellan. Det närmaste ett svar som går att komma är kärlek. Villkorslös, oändlig kärlek. Men som vanligt när det här kommer på tal blir jag tystlåten och överväldigad. Tack och lov att den här boken existerar som benar upp situationer och känslor för att få uppleva "distansen" att se sig själv från ett annat perspektiv utifrån. Även om en själv inte är redo att uppleva detta själv.

Om ätstörningarna är en sjukdom. Hur kan de då kännas? Är det något jag missat eller vad är det jag ska se upp för?

Om du någonsin undrar "Vad ska jag säga?" när det blir tufft och komplicerat? Här kan du hitta ordentliga exempel på hur, när och vart det passar.

Hur står du upp mot en fiende som inte ens går att konceptualisera? Där enorm empati skall balanseras med att stå på sig från utomstående och en själv. Hur känns det? Är det logiskt? Vad är rätt i detta nu? Hur hade andra reagerat? Är det oresonabelt? Varför går det enkelt åt ett håll men inte åt andra?

Den här boken kan ni vara stolta över. Är imponerad över hur bra stunder har fått dokumenterats och återupplevts på ett autentiskt sätt.

Tack enormt för att du och ni delat med er av detta. Det kräver ett stort mod.