Reviews and Comments

Hur annorlunda kan andra liv i universum vara och hur kan man förstå sig själv och andra? Temat i sig finns hos andra författare också, som exempelvis i Sue Burkes Semiosis-duologi. Variationen och möjliga gränser för fantasin gör däremot att sådana ämnen aldrig riktigt kan uttömas. Utöver detta främmande artefakter och nervpirrande action. En fortsättning blir en given läsning.

Väldans trevlig. Att följa Iskat Akaris från början till slutet var en intressant och spännande resa.

Spännande. Ganska välskriven, något som kan variera mycket mellan skilda Stjärnornas krig-författare. Såväl berättelse som karaktärer som jag fastnade för.

Den avslutande delen av Kontrahenterna. Lättläst spänning, intressanta levnadsöden.

En sorts Covid19 2.0 i framtiden. Oerhört mycket värre. Det blir för dystert. Folk sörjer, är ensamma och deppiga. De delarna/kapitlen jag gillar är inte många, när det äntligen är lite i rymden och lite fascinerande fantasi. Många recensenter lyfter fram "det genreöverskridande" som ett stort plus i kanten. Jag tycker inte att det funkar så bra, utan hade hellre läst någon lite mer renodlad science fiction.

Andra och avslutande delen i Monk and Robot-duologin. Lika fin som första, en vänlig framtid.

En ljus framtidsvision med vänliga karaktärer. Välbehövlig kontrast till de annars så vanligt förekommande dystopiska tankarna inom genren. Precis som med Wayfarers-tetralogin skriver Becky Chambers mästerligt även här.

Så himla fin. En värdig avslutning på en suverän bokserie.

Fortfarande en femma, men inte riktigt lika bra som de två föregående. Huvudanledningen: Jag är inte lika förtjust i de parallella berättelserna där varje kapitel ägnas en specifik karaktär. Men som sagt, mästerlig som de andra i Wayfarer-serien ändå.

Uppföljaren om möjligt ännu bättre än debuten The Long Way to a Small Angry Planet. Även om det inte kan bli mer än 5. Kanske 5+? Familjerelationer, vänskap, kärlek och den fascinerande variationen av skillnader mellan såväl rymdvarelser som artificiella intelligenser. Och likheter.

Science fiction i toppklass. Spännande, rolig (inklusive några skratt när jag läste), najs fantasi, karaktärer som är komplexa och intressanta. Redan 125 sidor in i uppföljaren.

Behaglig! Lättläst, humoristisk och lite fin. Ensamhet och samhörighet som tema.

Språket någon sorts fejkad "gammaldags engelska" som antagligen används för att författaren tycker att det låter som "förr i tiden". Boken ska vara en rymdversion av Caesar och Cleopatra. De blir kära.

Samtliga karaktärer ska vara spetsfundiga, skämta, ungefär blinka med ögonen verbalt sett m.m. på det fejkade gammaldagsa sättet.

Ploten är ibland OK, om än delvis förutsägbar (eftersom det ska vara en just Caesar och Cleopatra fast omvandlat till den här genren). De två huvudpersonerna (även om Cleopatra/Gracia är mest huvudperson) reser runt, äter, pratar, har sex m.m. Det blir ändå en tvåa i betyg, för jag ville se hur den lite över 500 sidor långa boken slutade. Tydligen planerad duologi: Tack, men nej tack, till att läsa mer av Emery Robin.

Ganska märklig bok, mycket av handlingen är att dom äter diverse japanska rätter och dricker sake. Tsukiko och mannen hon enbart titulerar Sensei är två väldigt originella personligheter.

"Årets bästa bok" hade en entusiastisk recensent skrivit och finns på bokens baksida. Det kan man knappast påstå att den är. Men den är helt ok. Stabil trea.